Silversmeden
Tre äldre damer brukade träffas varje torsdag för att läsa Bibeln tillsammans. En torsdagseftermiddag hade det blivit dags att läsa ur Malaki i Gamla testamentet.
”Han sätter sig ner likt den som smälter och renar silver”. Läste en av damerna högt ur Malaki 3:3.
På vägen hem från bibelträffen dröjde denna bibelvers kvar hos en av damerna.
”Varför står det att Gud är en silversmed som sitter ner medan han arbetar med att rena oss?” funderade hon.
Hon kunde inte sluta fundera över detta, så när hon kom hem letade hon upp en silversmed i telefonkatalogen, ringde upp honom och bad att få komma på studiebesök någon dag. Silversmeden blev en aning överraskad, men sa att hon var varmt välkommen att komma förbi.
Sagt och gjort, några dagar senare gick den lilla damen ner till silversmeden.
”Säg mig, kan du berätta något om hur du arbetar med silvret?”
Det gjorde smeden gärna och han berättade noggrant hur hela processen gick till väga.
”Men säg mig”, sa hon när han avslutat sin beskrivning,” stämmer det att du sitter ned medan reningsprocessen pågår?”
”O ja!” svarade smeden.” Jag måste sitta ner med blicken stadigt fäst på smältugnen. Om processen får pågå det minsta lilla längre än nödvändigt, kommer silvret att bli skadat.”
Den lilla damen blev alldeles varm i hjärtat när hon hörde smedens ord. Tänk om Gud gör detsamma med oss! Han håller blicken stadigt fäst på oss medan vi går igenom en prövning, så vi inte prövas mer än vi klarar av.
Hon tackade så mycket för att hon fått komma på besök och för att smeden hade tagit sig tid att berätta så mycket om sitt arbete för henne.
Men precis när hon skulle lämna smedjan, ropade smeden efter henne.
”Förresten, det var en sak jag glömde berätta. Jag vet att reningsprocessen är färdig när jag kan se min egen spegelbild i silvret.”